Huggormar

Huggormar (latinskt namn Vipera berus) är vanligen max upp till 70 cm lång (men kan i vissa fall bli upp till 90 cm) med 21 längsgående rader av kölade fjäll på kroppen. Svansen utgör ca en tiondel av totala längden. Huggormens huvud är täckt av mindre plåtar och fjäll samt vertikal pupill och har ett mörkt X eller V tecken på huvudet.

I mitt arbete som ormsanerare så har jag skapat en egen benämning på de olika färgkombinationerna. Benämner de vanligaste färgerna som:

• Helsvart/Melanistisk huggorm. Hos dessa individer ser man ej någon mönstring/sicksack på ovansida av kroppen. 
• Svartgrå huggorm. Synlig mönstring på ovansida av kroppen.
• Grå huggorm. Synligt mönster på ovansida av kroppen.
• Mörkbrun/Rödbrun huggorm. Synligt men mörkt mönster på ovansida av kroppen. 
• Ljusbrun huggorm. Väl synligt mönster på ovansida av kroppen.

Observera att dessa är mina egna indelningar som är en hjälp i mitt dagliga arbete som ormsanerare, samt variationer förekommer. Färgerna skiljer sig en hel del beroende var i ömsningscykeln ormen befinner dig i samt viss variation även temperaturmässigt. Ska den precis påbörja ömsning så kan bland annat mönstring på kroppen vara svår och lite grumlig att se, samt på en nyömsad individ så ser man ofta distinkta skillnader mellan ormens eventuella mönster.

Gällande honor och hanar så är ofta grundfärgen grå hos hanar och olika nyanser av brun hos honor. Hanen har ett svart sicksack band längs ryggens mitt medan honon ha ett mörkbrunt sicksack band. Svarta individerna undantaget.

Huggormen habitat och utbredning omfattar i stort sett hela landet utom kalfjället och intensivt odlade jordbruksmarker i sydligaste av landet. Liksom andra reptiler behöver huggormen solexponerade uppehållsplatser och den saknas därför i tät barrskog. I övrigt är den väl anpassad till en skiftande miljö och påträffas på hedar, i mossmarker, längs åkerrenar och gärdsgårdar, på kallhyggen etc. Förutom då alla andra platser som jag i mitt jobb träffar på huggormar, såsom villatomter, golfbanor, stränder, förskolor, vindar, källare, bilar mm mm :).

Huggormar lägger inte ägg till skillnad från snoken, utan den pressar ut levande ungar, där äggen har kläckts i honans kropp. Antalet som föds är oftast mellan 2-12. Variationer förekommer. Huggormsjuvenilerna lever till exempel på insekter till en början som sedan övergår i takt med att de växer till större byten som små däggdjur vanligast. 

och lever främst av smågnagare.  Levandefödande. Kullarna kan variera mellan 4-12 ungar beroende på honans storlek. Födan består av små däggdjur och ödlor.

Snok

Snokar även kallad vattensnok (latinskt namn Natrix natrix) är en ormart som blir ca 120 cm lång, men kan i vissa fall bli närmare 2 meter, samt har kölade fjäll i 19 längsrader och breda bukplåtar. Svansen, som är förhållandevis lång, utgör ca en femtedel av totala längden. Kraftigt huvud och stora ögon med rund pupill. Huvudet är täckt av stora plåtar. Grundfärg ofta blyertsgrå, olivbrun till grönaktig, men kan också vara helt svart. Två tydliga gula eller orange halvmåneformade fläckar i nacken.

Habitat: Utbredning i Sverige omfattar södra och mellersta delen av landet och södra norrlandskusten samt enstaka reliktförekomster ytterligare norrut längst kusten. Arten påträffas normalt nära vattendrag, sjöar eller i fuktiga marker där den livnär sig främst på grodor och paddor, men tar också fisk, grodyngel, vattenödlor samt ibland små däggdjur. Lägger ägg i juni-juli och utnyttjar härvid komposthögar, gödselstackar och andra varma platser i kulturlandskapet som påskyndar ungarnas utveckling. Ofta använder mer än en hona samma plats. Den unika populationen på Gotland har beskrivits som en egen underart med ett utseende som avviker från fastlandets snokar. Den har också avvikande biotopval och lever lokalt av fisk. Tar man upp en snok så kan den ganska ofta tömma tarmen samtidigt, likaså kan den också spela död om den är i ett hotat läge.

Hasselsnok

Hasselsnokar kallas även slätsnok (latinskt namn Coronella austriaca) blir upp till 80 cm långa och har släta fjäll i 19 längsrader och breda bukplåtar. Svans utgör ca en tiondel av totala längden. Ej tydligt avsatt huvud med mindre ögon och med rund pupill. Huvudet täck av stora plåtar. Grå, brun eller rödaktig grundfärg med tvärband eller två längsrader av mörka fläckar längs ryggens mitt. Ofta med ett ljust smalare mellanliggande mittband.

Habitat: Arten förekommer dels från Österlen i Skåne längs ostkusten till Uppland, på Öland och Gotland, dels längs västkusten från södra Halland till Oslofjorden och i Vänernområdet, lokalt runt Vättern och i Mälarendalen. Hasselsnoken är en värmekrävande art med bred biotoppreferens men ses ofta på platser med tät markvegetation på blockrik eller sandig mark i solexponerade lägen, t ex lövskogsbryn, ljung- och hagmarker och öppna klippbranter. Hasselsnoken lever nere i markskiktet och betraktas som väldigt skygg. Föredrar torra miljöer omgivningar. Hasselsnoken förväxlas ibland med Huggormen av folk pga vissa likheter med teckningen på ryggen. Livnär sig främst på ödlor, men kan också någon gång ta små ormar, däggdjur och insekter. Föder levande ungar, 2-15 i en kull.